Godisgrisen

Nu har vi fått sköna nyheter från veterinären. Efter andra operationen för att sätta dit fixturen runt det brutna benet så har det äntligen läkt. Nu får han promenera mer och det är han så glad över :) Det är nog Husses goda sylta och fil som har ordnat till det ;)

Ute har han varit så duktig. Jag har alltid fickan full med hans torrfoder när vi är ute och går, när jag kallar på hans namn så stannar han upp och tittar efter mig - så nu kompletterar jag med torrfoder när vi möter andra hundar som han absolut inte får möta än, och när trevliga ätbara bananskal och annat otrevligt ligger på marken. Han släpper fokus på allt annat och är bara intresserad av fodret. Så härligt att se, tidigare har han varit så überintresserad av allt annat utan mig. Tänk att det enklaste var det mest intressanta?

Angående rubriken så kan jag bara säga att Max är ett lakritsfreak. Han känner lukten när jag själv äter, kommer fram och sniffar på min andedräkt och sitter bedjande bredvid. Mattes boy.

Bara goda nyheter denna gången!