Furunkulos

Gubben fick rodnad mellan tassarna och i botten på varje pälsstrå började det svartna. Tillslut kom stora bölder/blåsor. Dags att fara till veterinären igen. Då visade det sig vara furunkulos. Toppen.

Max har fått medicin och bölderna försvann. Har hört att det kan vara segdraget med dessa bölder.

Annars har snön och kylan kommit och vem trivs bäst om inte Max. Av nån konstig anledning är han superglad när det kommer snö och det är kallt - precis tvärtom för matte.

Max har blivit en riktig gos-bulle också. Jag får inte vara i fred i soffan utan han ska alltid komma och knö ihop sig till en stor boll bakom min rygg när jag ligger där och göttar mig.

Från och med oktober är han två år! Detta firade vi med en smörgåstårta med leverpastej :)

Stjärnan

Gubben har varit en riktig stjärna hela dagen. Var precis ute med han för hans 16-promenad. Gick fint i kopplet, lugn och sansad. Vi joggade en liten bit. Mötte en boxervalp på 6 månader. Max fick hälsa. Milstolpe säger jag bara. Normalt sett är det Max som hoppar till höger och vänster och vill leka men nu stod han mest still och lät sig lekas med och bli luktad på. Valpen betedde sig som Max brukligt gör, hoppar runt och leker med tassarna. Jag var en stolt matte när Max betedde sig riktigt vuxet. Sen följde han med mig duktigt när vi skulle gå vidare på promenaden. Köttebullemums som belöning.

Mums!

Idag tränade vi ett nytt kommando: Mums!

Vi testade med torrfoder först men det gick inte att få honom att slicka sig runt nosen förrän en skvätt grädde landade där. Efter ett antal upprepningar med grädde och "mums" så slickar han sig runt munnen på kommando. Vi har tränat mest "starta motorn" det senaste så det blev mest spontana brummanden för att få godis.

En glädjande nyhet är att benet har läkt ihop jättefint och fixturen är nu borttagen. Alla såren har läkt ihop och det är snart dags för rehabilitering. Maximus älskar veterinären och ser nog fram emot att komma dit igen.

Godisgrisen

Nu har vi fått sköna nyheter från veterinären. Efter andra operationen för att sätta dit fixturen runt det brutna benet så har det äntligen läkt. Nu får han promenera mer och det är han så glad över :) Det är nog Husses goda sylta och fil som har ordnat till det ;)

Ute har han varit så duktig. Jag har alltid fickan full med hans torrfoder när vi är ute och går, när jag kallar på hans namn så stannar han upp och tittar efter mig - så nu kompletterar jag med torrfoder när vi möter andra hundar som han absolut inte får möta än, och när trevliga ätbara bananskal och annat otrevligt ligger på marken. Han släpper fokus på allt annat och är bara intresserad av fodret. Så härligt att se, tidigare har han varit så überintresserad av allt annat utan mig. Tänk att det enklaste var det mest intressanta?

Angående rubriken så kan jag bara säga att Max är ett lakritsfreak. Han känner lukten när jag själv äter, kommer fram och sniffar på min andedräkt och sitter bedjande bredvid. Mattes boy.

Bara goda nyheter denna gången!

Foton

Första och sista bilden är från MyDog 2010, annars är det Max som vilar i soffan.

Multiresistenta bakterier

Maximus väntar på Husse i fotöljen - innan han bröt benet

Husse var på check-up hos veterinären och hudproverna som togs visade att han har multiresistenta bakterier, så nu är det isolering från andra hundar - totalt. Här hemma har han varit i lugn och ro men ute ser vi en och en annan hund. Absolut inga hälsningar framöver. Har läst på mig om bakterierna på nätet och det låter läskigt.

Det viktigaste är att efter återbesöket tycker både vi och veterinären att hans ben har läkt otroligt bra, de tidigare hålen från den första operationen har nästan helt dragit ihop sig och svullnaden har avtagit ordentligt. Nu får han både antibiotika i tablettform samt geléform som smetas på alla såren. Äntligen kan vi pusta ut och andas. Det har varit otroligt psykiskt påfrestande den här tiden. Inte bara på grund av skenan med spikarna, de infekterade såren, ständigt avbruten sömn - utan även Maximus extra påhitt som potentiellt kan försvåra läkningen (och redan HAR försvårat det).

Nu ser vi framåt!

Ytterligare en operation

Sedan han opererades första gången har resan varit väldigt mycket ned. Svullnaden som ökade, de återkommande besöken av oro över såren kring "nålarna" som svullnade och såg riktigt läskiga ut. Det visade sig så här tredje gången att JA som vi befarade så har Max infekterade sår. Toppen. Nästa besök bokas direkt för att det även visar sig att hans ben inte har läkt som det ska. Ortopedbesök.

När vi kommer till ortopeden två dagar senare ger vi honom en update om vad som står på. Han behåller Max för att röntga igen och senare meddela oss när vi kan hämta honom. Jag matte var på jobbet när husse ringde. Under tiden Max var hos vet hade han blivit opererad igen. Underbart. Utan vår vetskap bara sådär. Försäkringen täcker 50000 kr i veterinärkostnader och vi var före det besöket redan uppe i 40000 kr. Där försvann det sista. Now we're on our own. Får bara hoppas att benet läker som det ska och att det återstår en sista stor klumpsumma (bortsett från rehabiliteringen) när ställningen ska demonteras.

Kan ju förklara vad som hänt däremellan. Så fort Max vaknade ur morfin-töcknet så blev han väldigt rörlig - dvs att han var ute efter att nå sitt ben ständigt. En natt kom han ur sin tratt och matte vaknade till ivrigt knaprande att något. Till sin förskräckelse ser man att han tuggat sönder yttre skenan på benet. Samtal till veterinären och checkup.

Efter detta lyckas han gnida av den elastiska bindan på skenan samt äta upp den, yes (!) främmande föremål i magen som kan innebära en magoperation, precis vad han behövde. Nu ligger han och gnyr efter ytterligare en narkos och benet har nya sköna hål att sårtvätta. Fick med lugnande tabletter den här gången. Kanske är han lite lugnare inför läkeprocessen.