Vi var förberedda på att det kunde komma kommentarer om Max. Läget är lika svart och vitt som han - man älskar bullar eller ogillar dem. Det intressanta är hur folk känner att de behöver uttrycka sig om det. Det kommer både positiva och negativa kommentarer. How about non at all? Kan jag få rasta min hund och få vara ifred. Det är självklart kul att kunna svara på frågor folk har men när jag blir en sopcontainer för åsikter börjar det bli tröttsamt att möta personer.
Det underligaste är hur främmande (och bekanta) personer får för sig att berätta för mig om hur de tycker att jag ska göra för att uppfostra min hund. Ytterlighetsfallet var när en tjej började ösa utan att veta om jag ens var intresserad, när det sen visade sig att hon själv inte ens var hundägare. T o m hon skruvade på sig när det kom fram.
Som det skrivna visar är jag förbi att vara trött på åsikter. Varför det irriterar mig så otroligt är att jag inte har svaret på följande fråga: Varför antar de att de behöver upplysa mig, när de inte ens frågat hur vi gör - bara antar att vi låter vår hund springa omkring och uppfostra sig själv? Det är basic information som rinner ut ur deras munnar som alla hundägare borde veta innan de ens skaffar hund. Och det antar de att vi inte vet? De förstår inte vilken förolämpning det är?
Det är sårande, men det som tröstar är att husse och matte själva vet att Max är en stjärna på vissa saker och har andra saker kvar att lära. Vi handskas med en bulle och han är nio månader, vi vet att allt är alldeles utmärkt med honom.